Jag garvar många olika typer av skinn t.ex älg, ren, get, får, bäver, struts och fisk.
Skinnen garvas med enkla redskap och med de tekniker som jag lärt mig genom att arbeta med Inuiter och Indianer i Kanada, med Ainu kvinnor i Japan och med Samer i Sverige och Norge. Att ta tillvara hudarna från de djur som jagats har varit en naturlig del av vardagen och oftast utförts av kvinnorna i samband med matlagningen.
Jag garvar skinnen främst med omättade fetter eller med bark som jag samlar på våren, som är den tid på året när träden innehåller mest garvämnen (tanniner). 
Fiskskinn.
De senaste åren har jag ägnat mycket tid åt att vidareutveckla tekniker för att garva fiskskinn. 
Bruket av fiskskinn har haft en lång tradition i samhällen längst älvar, floder och kuster runt om i världen. I artfattiga områden blev fiskskinn betraktat som ett nyttigt och användbart material. Hos inuiter (eskimåer) i norra Kanada fick jag se stövlar med skaft av laxskinn och sulor av sälskinn.  Jag blev intresserad och när jag kom hem började jag experimentera. 
Idag garvar jag mina fiskskinn helst med sälgbark eller med äggula och rapsolja.
2019 tilldelades jag Mästarbrev inom garvaryrket från Sveriges hantverksråd.
2020 blev traditionell garvning erkänt som ett Immateriellt Kulturarv i Sverige.